Alltsa, det har med att blogga ar ju verkligen skittrakigt!!! Forstar verkligen inte hur folk orkar halla pa. Gillar inte den har typen av anonym envagskommunikation. Ingenting for mig, helt enkelt. Sa jag lagger ner. Allt till forman for tvavagskommunikation genom traditionella kanaler som mail och telefon.
Tack och hej, leverpastej!
Tuesday 10 July 2007
Wednesday 4 July 2007
Ärthjärna
Är inte ärthjärna den typ gulligaste förolämpningen som finns? Sug lite på ordet. Ärthjärna!!! Det kan väl ingen ta på allvar?!
Sunday 1 July 2007
Livet pa landet
Under den gagna helgen har jag varit med om en del saker som sager ratt sa mycket om hur det ar att leva pa den engelska landsbygden. Vi borjar fran borjan med fredag kvall.
Fredag kvall: Gar en langpromenad pa sju kilometer med Douglas efter jobbet. Tar regnkappan pa mig - man vet ju aldrig nar himlen behagar oppna sig - och svettas ordentligt nar jag gar upp till The Devil's Kneading Trough. Tar igen mig en liten stund innan vi traskar vidare. Efter en stund nar vi en farhage dar en samlad tropp far star och blanger pa oss nar vi traskar forbi. Hela tiden har jag Douglas i koppel och under uppsikt sa att han inte ska grava ner nosen alldeles for djupt i farbajs, och samtidigt forsoker jag undvika att trampa i nagon av dessa miljoners bajshogar. Ja, jag har givetvis knahoga stovlar men anda... Kan jag undvika att trampa i bajs, sa gor jag det! Val hemma efter en dryg timmes promenad, tar jag en kall dusch eftersom jag inte varmer upp vattnet i varmvattenberedaren med mindre an att jag ska tvatta haret eller raka benen. Gor mig sedan skitsnygg i en lagom blingig outfit: klackeskor, guldlinne, svart kofta och jeans + stora vintage orhangen med en massa parlor pa, rott diadem och sotiga ogon. Hamtar upp min kompis Agnieszka och kor till Canterbury for att fira min kollega Emmas 25-arsdag. Emma ar en snall tjej som jag inte har nagonting gemensamt med. Hon ar inte ens nationalekonom fran borjan utan 'jordbruksingenjor' sa inte ens samhalle, ekonomi och politik kan man snacka med henne om. Hon ar geekig pa ett skont satt. Ar totalt hjalplos nar det galler stil och hennes enda fritidsintresse ar bagskytte, som hon garna pratar om dagligen. Visst, jag har orienterat men jag vidhaller fortfarande att det ar en cool sport. Jamforelsevis, i alla fall. Anyways, sa gar vi pa lokal for att dricka drinkar. Jag kor ju bil sa jag dricker en lemonad pa det forsta stallet for att sedan drista mig till en halv pint heineken shandy (halften heineken och halften lemonad) pa stalle nr 2 for att fa ut i alla fall nagonting av kvallen, och angrar genast att jag inte bestallde en helt vanlig ol. Hade anda kunnat kora... :( Agnieszka ar trott sa det blir en tidig kvall. Ar hemma redan halv tolv. Kollar pa TV och tanker att jag verkligen maste utvidga min umgangeskrets. Lillgammal som jag ar kanner jag ett starkt behov av att omge mig med mogna kvinnor och man i aldern 28-35(40, om vi snackar karlar) som inte bestaller appeljuice pa en pub, som har stil och nagonting att saga. Hur ska jag bara mig at? Jag ar ett kap. Bade som van och potentiell flickvan. Men hur ska jag hitta till min marknad? Och hur ska jag marknadsfora mig?! Kanner av starka barriers to entry, har.
Lordag: Hundvaktsdag. Ska vara hundvakt hemma hos en kollega 6 miles fran Wye. Det sporegnar. Det ar uppfor i princip hela vagen. Kraftiga stigningar. Jag kor langsamt med min automat-Golf uppfor backarna eftersom sikten ar dalig trots att vindrutetorkarna gar for fullt. Jag kommer halvvags och pa ett kron stannar bilen. Lyckas rulla in pa en sidovag och stalla bilen vid vagkanten. Lyckligtvis har jag hamnat i nagon form av civilisation. Dar finns ett hus. Forsoker starta bilen och det gar bra, men jag kan inte backa tillbaka ut pa vagen. Piss. Helvetes javla skit!!! Och ingen tackning pa mobilen. Fan, aldrig nagon tackning pa mobilen. Jag kan alltsa inte anvanda mig av livlinan fraga en van. Tar mod till mig och knackar pa i stugan. Bingo! Det visar sig att innehavaren, Anne, ar en angel pa jorden och erbjuder sig att skjutsa mig och Doggen till Waltham. Ska bara rulla bilen lite forst men da startar den! Hon erbjuder sig da att folja efter mig i sin bil utifall Fred skulle fa for sig att stanna igen. Och tur var val det! For i den sista backen till Waltham stannar bilen och jag har inget annat val an att fort som fan innan rattlaset slar till, rulla bakat in i en motesplatsficka. Thank God for Anne!!! Skulle man overleva pa landet utan manniskor som denna kvinna?! Jag skulle uppenbarligen inte det.
Val i Waltham far jag tackning pa mobilen ute pa ett oppet falt och kan ringa farsan som upplyser mig om att jag formodligen kort for sakta och kanske borde ha vaxlat om automaten till 2:an. Kanner mig smatt brudig. Men hey, man lar sig visst nat nytt varje dag! Senare under kvallen knatar jag ivag till bilen. Vill ju inte lamna den i en uppforsbacke, i en kurva, pa en enfilig vag utan gatlysen over natten. Och mycket riktigt. Pa 2:an gar Fred som skjuten ur en kanon. Thank God for farsan!!!
Sondag: Hundvaktar och kollar pa TV. Aker hem till byn for att agna mig at min nygamla passion: e-bay. Har idag vunnit denna fantastiska klocka och sansat mig nar det gallde en klanning som hann bli lite for dyr. Och med tanke pa mitt nuvarande umgange sa ar det kanske inte nagon storre forlust. Kan tyvarr inte vara saker pa att jag skulle fa nagon anvandning for den klanningen, tyvarr. Sparar mina slantar istallet for att imorgon ga in som aggressive bidder och bjuda pa en lite mer vardagsbetonad klanning i en av mina absoluta favoritfarger. Turcose.
Armbandsklockan jag vann for £10.50:
Fredag kvall: Gar en langpromenad pa sju kilometer med Douglas efter jobbet. Tar regnkappan pa mig - man vet ju aldrig nar himlen behagar oppna sig - och svettas ordentligt nar jag gar upp till The Devil's Kneading Trough. Tar igen mig en liten stund innan vi traskar vidare. Efter en stund nar vi en farhage dar en samlad tropp far star och blanger pa oss nar vi traskar forbi. Hela tiden har jag Douglas i koppel och under uppsikt sa att han inte ska grava ner nosen alldeles for djupt i farbajs, och samtidigt forsoker jag undvika att trampa i nagon av dessa miljoners bajshogar. Ja, jag har givetvis knahoga stovlar men anda... Kan jag undvika att trampa i bajs, sa gor jag det! Val hemma efter en dryg timmes promenad, tar jag en kall dusch eftersom jag inte varmer upp vattnet i varmvattenberedaren med mindre an att jag ska tvatta haret eller raka benen. Gor mig sedan skitsnygg i en lagom blingig outfit: klackeskor, guldlinne, svart kofta och jeans + stora vintage orhangen med en massa parlor pa, rott diadem och sotiga ogon. Hamtar upp min kompis Agnieszka och kor till Canterbury for att fira min kollega Emmas 25-arsdag. Emma ar en snall tjej som jag inte har nagonting gemensamt med. Hon ar inte ens nationalekonom fran borjan utan 'jordbruksingenjor' sa inte ens samhalle, ekonomi och politik kan man snacka med henne om. Hon ar geekig pa ett skont satt. Ar totalt hjalplos nar det galler stil och hennes enda fritidsintresse ar bagskytte, som hon garna pratar om dagligen. Visst, jag har orienterat men jag vidhaller fortfarande att det ar en cool sport. Jamforelsevis, i alla fall. Anyways, sa gar vi pa lokal for att dricka drinkar. Jag kor ju bil sa jag dricker en lemonad pa det forsta stallet for att sedan drista mig till en halv pint heineken shandy (halften heineken och halften lemonad) pa stalle nr 2 for att fa ut i alla fall nagonting av kvallen, och angrar genast att jag inte bestallde en helt vanlig ol. Hade anda kunnat kora... :( Agnieszka ar trott sa det blir en tidig kvall. Ar hemma redan halv tolv. Kollar pa TV och tanker att jag verkligen maste utvidga min umgangeskrets. Lillgammal som jag ar kanner jag ett starkt behov av att omge mig med mogna kvinnor och man i aldern 28-35(40, om vi snackar karlar) som inte bestaller appeljuice pa en pub, som har stil och nagonting att saga. Hur ska jag bara mig at? Jag ar ett kap. Bade som van och potentiell flickvan. Men hur ska jag hitta till min marknad? Och hur ska jag marknadsfora mig?! Kanner av starka barriers to entry, har.
Lordag: Hundvaktsdag. Ska vara hundvakt hemma hos en kollega 6 miles fran Wye. Det sporegnar. Det ar uppfor i princip hela vagen. Kraftiga stigningar. Jag kor langsamt med min automat-Golf uppfor backarna eftersom sikten ar dalig trots att vindrutetorkarna gar for fullt. Jag kommer halvvags och pa ett kron stannar bilen. Lyckas rulla in pa en sidovag och stalla bilen vid vagkanten. Lyckligtvis har jag hamnat i nagon form av civilisation. Dar finns ett hus. Forsoker starta bilen och det gar bra, men jag kan inte backa tillbaka ut pa vagen. Piss. Helvetes javla skit!!! Och ingen tackning pa mobilen. Fan, aldrig nagon tackning pa mobilen. Jag kan alltsa inte anvanda mig av livlinan fraga en van. Tar mod till mig och knackar pa i stugan. Bingo! Det visar sig att innehavaren, Anne, ar en angel pa jorden och erbjuder sig att skjutsa mig och Doggen till Waltham. Ska bara rulla bilen lite forst men da startar den! Hon erbjuder sig da att folja efter mig i sin bil utifall Fred skulle fa for sig att stanna igen. Och tur var val det! For i den sista backen till Waltham stannar bilen och jag har inget annat val an att fort som fan innan rattlaset slar till, rulla bakat in i en motesplatsficka. Thank God for Anne!!! Skulle man overleva pa landet utan manniskor som denna kvinna?! Jag skulle uppenbarligen inte det.
Val i Waltham far jag tackning pa mobilen ute pa ett oppet falt och kan ringa farsan som upplyser mig om att jag formodligen kort for sakta och kanske borde ha vaxlat om automaten till 2:an. Kanner mig smatt brudig. Men hey, man lar sig visst nat nytt varje dag! Senare under kvallen knatar jag ivag till bilen. Vill ju inte lamna den i en uppforsbacke, i en kurva, pa en enfilig vag utan gatlysen over natten. Och mycket riktigt. Pa 2:an gar Fred som skjuten ur en kanon. Thank God for farsan!!!
Sondag: Hundvaktar och kollar pa TV. Aker hem till byn for att agna mig at min nygamla passion: e-bay. Har idag vunnit denna fantastiska klocka och sansat mig nar det gallde en klanning som hann bli lite for dyr. Och med tanke pa mitt nuvarande umgange sa ar det kanske inte nagon storre forlust. Kan tyvarr inte vara saker pa att jag skulle fa nagon anvandning for den klanningen, tyvarr. Sparar mina slantar istallet for att imorgon ga in som aggressive bidder och bjuda pa en lite mer vardagsbetonad klanning i en av mina absoluta favoritfarger. Turcose.
Armbandsklockan jag vann for £10.50:
Klanningen som jag struntade i (jag vet den ar snygg): 
Och klanningen som jag fortfarande hoppas pa: 
Nu ska jag sluta pladdra, ga hem till min hund och glo pa TV. Eventuellt haller Diana-jippot fortfarande pa och jag kan med lite tur fa se en skymt av den charmige rodtotten prins Harry: 
Cheers!!!
Wednesday 27 June 2007
Banoffee Pie
Igar var jag pa en konferensmiddag. Till dessert fick vi banoffee pie. Det var bland det vidrigaste jag smakat i dessertvag. Toffee ar okej, men banan... Banan ar nog varldens trakigaste frukt (som egentligen ar ett bar, eller hur ar det nu igen?!) om ni fragar mig. Jag ater sakert en banan om dagen men det ar enbart for att det ar nyttigare an att smalla i sig en chocolate bar nar blodsockret ar farligt lagt. Kombinationen toffee och banan var fruktansvard!!! Smetig banan, smetig toffee. Och sen gradde pa det! URK!!! Eftersom jag inte ar sarskilt fortjust i vispad gradde heller, sa far den har desserten som dessutom ska vara en engelsk 'delikatess' betyget 5 minus.
Livet ar for kort for att ata banoffee pie.
'Produktplacering' av banoffee pie i typ den enda snuttifika romantiska film jag gillar, "Love Actually": http://www.youtube.com/watch?v=jk-1ZtcI4Ls
Livet ar for kort for att ata banoffee pie.
'Produktplacering' av banoffee pie i typ den enda snuttifika romantiska film jag gillar, "Love Actually": http://www.youtube.com/watch?v=jk-1ZtcI4Ls
Tuesday 26 June 2007
Pa tal om horsel...
ROCKY ar i mina ogon varldens basta serie. I dag pa dn.se publicerades den har strippen, som fortsatter pa det inslagna horselsparet fran foregaende inlagg:
Ar det inte underbart, sa sag?!
Thursday 21 June 2007
Ibland kan det vara en tillgang att vara horselskadad
Uppvuxen i Pitea besoker jag nagon gang i veckan lokaltidningen Pitea-Tidningens hemsida. PT ar en socialistisk (mark val att jag inte anvander ordet 'socialdemokratisk') tidning, vilket jag skulle kunna ga in pa mer i detalj men jag undviker det har. Samtidigt som jag sakerligen skulle fa en hel del ryggdunkningar for att spy galla pa tidningens politska redaktorers och debattorers tillkortakommanden vad galler vidsynthet, unviker jag detta eftersom jag samtidigt riskerar att gora mig ovan med nagra personer i min vankrets som jag alskar hogt och djupt!
Nu till saken. Under fliken 'Familjenytt' uppenbarar sig allt som oftast lustiga notiser. Ta bara detta fantastiska exempel med den underbara rubriken "Hörselskadade på sommarresa". Ett gang horselskadade har alltsa akt till Storforsen och Jokkmokk med buss. I artikeln kan man lasa att nagon har last en dikt, man har unisont sjungit en sommarpsalm, och under hemresan underholl tva personer resenarerna med ett samiskt livsode samt episoder och historier fran Pitebygden. Ar det bara jag, eller finns det nagon annan dar ute som ocksa blir full i skratt? Jag kan bara saga att om jag sjalv hade varit med pa den resan, sa onskar jag innerligt att jag ocksa hade varit horselskadad! Tank vad skont att kunna stanga av horapparaten, ostort njuta av vyn over Storforsen och sedan i bussen hem luta sig tillbaka i satet och sova en eftermiddagslur i lugn och ro!!!
Mycket ska man hora innan oronen trillar av.
Nu till saken. Under fliken 'Familjenytt' uppenbarar sig allt som oftast lustiga notiser. Ta bara detta fantastiska exempel med den underbara rubriken "Hörselskadade på sommarresa". Ett gang horselskadade har alltsa akt till Storforsen och Jokkmokk med buss. I artikeln kan man lasa att nagon har last en dikt, man har unisont sjungit en sommarpsalm, och under hemresan underholl tva personer resenarerna med ett samiskt livsode samt episoder och historier fran Pitebygden. Ar det bara jag, eller finns det nagon annan dar ute som ocksa blir full i skratt? Jag kan bara saga att om jag sjalv hade varit med pa den resan, sa onskar jag innerligt att jag ocksa hade varit horselskadad! Tank vad skont att kunna stanga av horapparaten, ostort njuta av vyn over Storforsen och sedan i bussen hem luta sig tillbaka i satet och sova en eftermiddagslur i lugn och ro!!!
Mycket ska man hora innan oronen trillar av.
En kvinna - Ett konstigt namn - Ett forbud
For ett par minuter sedan besokte jag dn.se for kanske femte gangen denna formiddag. Det finns en tragisk huvudnyhet pa dn.se idag, polismordet i Nykoping. Tragiskt? Ja, onekligen! Men det ar inte det som fangar min uppmarksamhet denna torsdagsformiddag, utan det ar en kvinna vid namn "Kickis Åhré Älgamo". Kickis Åhré Älgamo. Ett namn som fastnar. Ett namn som fascinerar. Att Kickis Åhré Älgamo ar kriminalinspektor och expert pa hedersrelaterat vald gar liksom mig forbi.
Men nu nar jag anda uppmarksammar denna kvinna ar det val anda pa sin plats att jag ocksa beror hennes bidrag till sammhallsdebatten: "Regeringen måste stoppa arrangerade äktenskap", en debattartikel hon skrivit tillsammans med moderaten Ulf Kristersson. Receptet stavas lagstiftning mot arrangerade aktenskap, havdar duon. Jag haller inte med och havdar att ett arrangerat aktenskap inte behover vara av ondo, och att det faktiskt inom kulturen med arrangerade aktenskap gors framsteg! Den moderna aktenskapsformedlingen har antagit en skepnad som i mangt och mycket liknar vasterlandsk internet-dejting, med skillnaden att parternas foraldrar har ett sjalvskrivet ord med i laget.
Mina indiska vanner Abhi och Panna ar ett exempel pa ett modernt arrangerat aktenskap. Bada ville gifta sig, de letade och letade och hittade till slut varandra med sina foraldrars hjalp. Vad ska forbjudas i det!? Det gar uppenbarligen att borja i "fel" ande, dvs. 1) bestamma att man vill gifta sig och 2) med de medel som star till buds, hitta en lamplig make/maka. Sjalvklart ska detta inte innebara nagon form av tvang, men vad ar det egentligen for skillnad om det ar dina foraldrar, vanner eller Internet som agerar aktenskapsmaklare?! Tank att det faktiskt finns svenska medborgare som vill inga arrangerade aktenskap?! Nu bor ju inte dessa tva i Sverige, men artikeln visar anda pa ett annat synsatt nar det galler aktenskap: Föräldrarna valde "den rätta" åt Monish. Ibland forundras jag over denna tendens att skrika "Forbjud! Forbud!" sa fort man stalls infor ett delikat problem som bottnar i en frammande kultur. Vakna! Pa samma satt som manniskor fran andra kulturer maste respektera svenska varden, maste 'vi svenskar' ocksa oppna vara ogon och sinnen lite for att se helheten. Respect!
Over and out (for lunch).
Men nu nar jag anda uppmarksammar denna kvinna ar det val anda pa sin plats att jag ocksa beror hennes bidrag till sammhallsdebatten: "Regeringen måste stoppa arrangerade äktenskap", en debattartikel hon skrivit tillsammans med moderaten Ulf Kristersson. Receptet stavas lagstiftning mot arrangerade aktenskap, havdar duon. Jag haller inte med och havdar att ett arrangerat aktenskap inte behover vara av ondo, och att det faktiskt inom kulturen med arrangerade aktenskap gors framsteg! Den moderna aktenskapsformedlingen har antagit en skepnad som i mangt och mycket liknar vasterlandsk internet-dejting, med skillnaden att parternas foraldrar har ett sjalvskrivet ord med i laget.
Mina indiska vanner Abhi och Panna ar ett exempel pa ett modernt arrangerat aktenskap. Bada ville gifta sig, de letade och letade och hittade till slut varandra med sina foraldrars hjalp. Vad ska forbjudas i det!? Det gar uppenbarligen att borja i "fel" ande, dvs. 1) bestamma att man vill gifta sig och 2) med de medel som star till buds, hitta en lamplig make/maka. Sjalvklart ska detta inte innebara nagon form av tvang, men vad ar det egentligen for skillnad om det ar dina foraldrar, vanner eller Internet som agerar aktenskapsmaklare?! Tank att det faktiskt finns svenska medborgare som vill inga arrangerade aktenskap?! Nu bor ju inte dessa tva i Sverige, men artikeln visar anda pa ett annat synsatt nar det galler aktenskap: Föräldrarna valde "den rätta" åt Monish. Ibland forundras jag over denna tendens att skrika "Forbjud! Forbud!" sa fort man stalls infor ett delikat problem som bottnar i en frammande kultur. Vakna! Pa samma satt som manniskor fran andra kulturer maste respektera svenska varden, maste 'vi svenskar' ocksa oppna vara ogon och sinnen lite for att se helheten. Respect!
Over and out (for lunch).
Subscribe to:
Posts (Atom)